Thursday, August 18, 2011
Sollefteå
I morse var jag och hämtade ut min hyrbil. Esbjörn brukar jobba och ge mig en bra bil men i dag jobbade Per-Martin och jag fick en sketen golf. Mycket missnöjd!!! Jag undrar när jag körde en sån här liten bil sist. Måste vara mycket länge sedan. Som tur var fanns det lite hästkrafter i den så jag tog mig fram till Sollefteå. Med lite tur tar den mig hem också.
Varit och haft info om Adecco på vårt jobbcenter. Eller info om Adecco är väl fel sagt, info om hur det är att vara anställd i ett bemanningsföretag och specifikt hos oss. Hann sedan med ett kundbesök innan lunch. Gick över till Nipanrestaurangen och åt salladsbuffe och panker. Mums. Nu ska jag gå över till Statkraft om 15 minuter och göra nytt kundbesök. Gillar att hälsa på hos dom. Man känner sig alltid välkommen där!
Hälsade på Anki i går kväll också. Hon har kommit hem från sjukhuset och ser faktiskt riktigt pigg ut. Mycket mer än förra gången hon gjorde tarmvredsoperation. Känns bra när hon är hemma igen.
Mitt ben ser inte så snyggt ut i dag. Blåmärket har börjat rinna ner för benet och ser jättekonstigt ut. Jag är nu lila, grön och gul. Fast vi gillar väl folk i alla färger eller ????? Provade mina ridbyxor igår. De kändes inte så hippa när det stramade runt benet. Rida blev inte av i går heller men i kväll ska det hända. Japp, jag tror det till 99,9 %. Tror jag nästan är frisk nu.
Nu är det slut på lunchen. Måste göra klart med mina papper innan besöket. Hörs en ny dag!
Ciao från Prinsessan på rymmen från Gräddhyllan
Tuesday, August 16, 2011
Överlevt !!!
Ludvikamaffian (Anki, Jessica, Therese) och Sari innan vi cyklade milen ner till starten i Bergaby. Klockan är 8,00 på morgonen.
Sari och jag har fått på oss tävlingsdressarna och chipet nere på vänster ben.
Här är mitt ben på söndag kväll.........
Ja nu är cykelvasan avklarad. Det gick ju inte riktigt som jag tänkt mig om man säger så.....
De stora funderingarna jag hade innan var hur jag skulle göra om jag fick punktering eller om kedjan gick av. Att bryta av någon annan anledning kunde jag inte drömma om. Att inte gå i mål fanns inte överhuvudtaget i min fantasi.
Nu vart det ju inte riktigt som jag tänkt mig då. Så här gick det istället.
Vaknade upp klockan 6,30 och åt frukost. Jag bodde med Sari och tre tjejer från Ludvika. Kände mig oförskämt pigg och förväntansfull inför dagen. Solen sken utanför och det var ca 12 grader varmt. Vid ca 8.00 klev vi alla på våra hojar och cyklade ner till starten i Bergaby. Dit var det ca 1 mil. Vi var framme där ca 8,45. Kollade runt och hittade min startgrupp, grupp 14, och parkade cykeln i det ledet som skulle starta 10.00.
Starten går, vädret perfekt, sol och 18 grader varmt och ingen blåst. Fantastiskt!!!
Från start till första kontrollen i Smågan var det en 7,9 km lång asfaltsbacke uppför. Drack lite i kontrollen i farten och tog en banan. Mums. Cyklade vidare glad över att jag fortfarande kände mig så pigg efter den "mjukstarten". Efter ca 2 km till kommer en man som ska köra om mig. Gick inte så bra. Han körde lite väl nära och stöter till mig i midjan med styret och viker då till vänster för att komma undan. Nu var ju farten lite för hög så han fastnar i mitt styre och rycker hela min cykel till vänster och jag faller handlöst över hans cykel med en rejäl smäl med benet rätt i hans cykelram. Fastnar även med benet i hans kedja som jag tråcklade mig ur.
Reser mig upp och en man ropar "stå still jag jobbar på ambulansen" och jag står still och han som körde på mig cyklar vidare. Morr!!! Denna jättetrevliga ambulanskille säger att inget verkar brutet men uppmanar mig att gå till läkaren på nästa kontroll som är Mångsbodarna. Dit är det ca 5 km skogstig så jag cyklar vidare.
Går in där i Mångsbodaran (jag är ju en lydig cyklare.... ibland.... ) på sjukstugan och läkaren rekommenderar att bryta men jag tycker jag är så pigg fortfarande så jag tänkte att det var väl lite löjligt att bryta. Tar lite mer dryck och cyklar vidare till Risberg som är 1,5 mil bort. Första milen som går i skogen alternativt på lösgrus går bra men sen kommer en lång uppförssträcka (på asfallt som tur är) på ca 4 km mot Risberg där det börjar kännas "lite underligt" i benet. Typ pulsar och det domnar bort lite. Hmm......
Framme i Risberg kollar jag på benet samtidigt som jag äter saltgurkor och dricker soppa. Det har nu börjat svullna upp en avlång bula på ca 3 cm hög och ca 8 cm lång och kanske 4 cm bred. Tänker lite enkelt..... jag struntar i att kolla med läkaren och cyklar istället vidare. I kontrollen träffar jag även Adeccos sponsorkille Fred som jag cyklar vidare med. Sällskap är ju alltid trevligt. Fred känner jag ju sen tidigare och det är en skojfrisk typ.
Nästa kontroll är Evertsberg och dit är det ca 1,8 mil genom skogen blandat med lite rullgrus. Som tur var så fick vi även cykla nästan 5 km på asfalt också. Kändes som überlyx verkligen.
Väl framme i Evertsberg kunde jag varken räta ut eller böja på mitt ben. Tänkte då att jag går in till läkarna och får en Ipren så blir allt snart bra igen. I och för sig tror jag ju inte på kemikalier men ibland måste man välja mellan pest eller kolera.... Måste också tillägga att Fred har vid detta lag mer eller mindre idiotförklarat mig typ tio gånger för att jag fortfarande cyklar och tror jag ska ta mig ända fram i mål. Hmm....... han känner mig inte så väl han inte...... tänkte jag bara.
Sagt och gjort hoppar jag in till sjukvårdarna och får tre diverse märkliga tabletter och samtidigt tar de mitt chip och talar om att nu är det färdigcyklat. Buss vidare till Mora och läkarna där. Nu är jag typ vrålsur på hela tillvaron!!!!! Det ända som var någorlunda bra var att även Fred bröt där och följde med mig till Mora. Tror han tyckte det var skönt att få en anledning att bryta men det erkänner han inte :-). Han berättade sen hela kvällen vilken gentlemannainsats han gjort. Jag lät honom stå kvar vid den visionen. Jag var glad åt hans sällskap.
Kom fram en timme senare till Mora, träffar läkare, röntgar benet och inget av. Ska kliva på bussen tillbaka till Sälen och då upptäcker jag och Fred att våra cyklar inte är där de ska vara. Suck.... vi går bort och äter mat och tror de ska komma tillbaka. Nu är klockan 15,00.
Klockan går och inga cyklar dyker upp. Humöret sjunker men räddas av en ny app på Iphonen. Vi hittar Alpapet. Detta roade vi oss med blandat med att kolla facebook fram till cyklarna hittades 18,50 och vi kunde åka till Sälen. Fick vänta till 19,30 innan det kom en buss och framme i Sälen 21,00. Det blev en lång hemresa bara för att läkarna lurade mig att inte cykla mer. Morr.
Snabb dusch och sedan bort till Experium för cykelbanketten. Som tur var så väntade Sari på mig i stugan så jag fick mer sällskap. När jag kom in genom dörren från bussresan stod hon med ett glas champange i näven. Jag gillar min kompis!!!! Hon förstod verkligen vad en sargad sportkvinna behövde....
Efter en supergod buffé på banketten och ett uppträdande av Martin Stenmark med band gick vi tillbaka till stugan vid tio i tolv. Dödstrött stupade jag i säng och somnade nästan omedelbart. Hann med att smsa lite med Tommy innan John Blund dök upp men för att vara en smsdrottning av rang som jag är blev det mycket kortfattat. Ha ha ha......
Vaknade upp på söndag och insåg att jag var rätt blå både här och där. Bilden i början är från mitt ben på söndag kväll när jag kommit hem till Gräddhyllan efter 9 timmar i en bil och kvällsfodring av hästarna i stallet. Bilderna i övrigt är innan start på lördag morgon. Då var vi ännu vid gott mod och trodde på stordåd.
Så var den helgen slut. Jobbat en vecka och är inne på vecka två. Till helgen är det Norrlandsmästerskap i dressyr för både ponny och häst på min hemmaklubb. Det blir roligt. Tror att det kommer ca 140 hästar till oss. Tävlingarna kommer att gå på dubbla banor så kom gärna och kolla. Vi startar ca 9,00 och håller nog på framemot kvällssidan.
Ha en skön dag!
Ciao från Prinsessan på Gräddhyllan