I dag har jag varit vikarie för Anna och har haft tre ridlektioner. Har ju inte varit ridlärare på de senaste 1,5 åren.... om man inte tar med mina privatträningar.... men de är inte så jättelika med grupplektioner på ridskolan precis.
Började bra med en grupp på fyra ryttare. De var jätteduktiga och alla skötte sig..... både hästar och ryttare. Jag tror faktiskt att de hade ganska roligt med mig som fröken.....
Nästa grupp hade sju ryttare och här blev det lite mer problem. En av hästarna, Wazoo, var inte så att säga.... på humör för aktiviteter i grupp. Han skrämde sin ryttare så hon började gråta. Kändes inte så himla bra om man säger så. Som tur kom Malin och bytte häst så då blev Wazoos ryttare glad igen och kände att det inte var så stort fel på henne. Visst vore det enkelt om alla hästar var snälla och gjorde som man bad dom???? Och då menar jag helle tin.
Grupp tre var mina gamla elever som jag haft ett par år under min karriär som ridskolelärare. Jättenajs att träffa dom igen. Och jag måste säga att de har gått framåt i deras utveckling. Roligt roligt.
Fick just ett SMS av Anna där det står att hon ligger på sjukhus (inge farligt fick jag veta) och hade jättesexig rock och trosor. Det tror jag är LJUG. Vi håller tummarna för att det går bra för henne i morgon. Kajsa håller tassarna också.
Mulle är som en stor solstråle. Han vill helst inte bli borstad numera utan han vill bara kramas. Fniss... svårt att motstå när han kommer och vill myssa..... men ridningen tar lite lång tid när man ska kramas mest helle tin. När man sedan kommit så långt som upp på ryggen är han den stora solstrålen. Gjorde en massa glammiga saker... piff och puff..... piruetter.... bytesserier och sånt där roligt. Vissa skulle nog säga att jag har konstiga pass när jag tränar. Har i höst mest gjort det som känns kul och funkar.... hårdtränar inte så särskilt seriöst om man säger så. För att citera Ann P "Det är viktigast att han är glad!"..... och jag med. Ridning är härligt när allt funkar och hästarna är friska.
Funderade på junioren idag. Jag tror han saknar livet på Annica och Emmas bootcamp. Det är få förunnade att få var med på den. Verkar inget glammigt med det mörka skogarna..... Men det är säkert mycket lättsammare liv än vad han haft det senaste halvåret skulle jag tro.
Har snart gjort allt på min lista över uppskjutna saker. Känns hyvens. Ska nu myssa tilll mig i divanen.... Kajsa har fått flytta ner i sin korg för det mesta numera. Hon har fått ett nytt ben i dag så hon är för upptagen för att märka att jag hann först till tvläget. Men hon kommer säkert på det så småningom är jag rädd. Jag gillar min hund. Visst är det tur att jag har både en hund och en häst som är "one of the kind"? Ingen av dom är som vanliga djur... min hund börjar snart att tala... vilken dag som helst.
Ciao Annica
No comments:
Post a Comment