Nya dramaövningar varje dag......

Tänk att man inte ska få vara lycklig och glad någon längre tid. Nytt halvdrama har hänt idag. Suck......

Tyckte att dagen började ganska bra. Vaknade ganska pigg (ovanligt för att vara jag). Åt lite frukost och tog sedan på mig jackan för att rasta dog. Kom ut genom dörren och fick en smärre köldchock. Det var MINUS 8 grader på gräddhyllan. Skittrist helt enkelt. Dessutom hade jag inte satt på motorvärmaren så bilen var som en igloo. J-dra skit!

Sen flöt hela dagen på i ett behagligt tempo. Ett par intervjuer, mycket skratt med arbetspoolarna, renskavsgryta till lunch....supernajs.....kan inte minnas när jag åt det sist. Varför har jag glömt bort en sån hyvens maträtt??? Strange......

Sedan hade jag och Janet ett telefonprojekt som vår chef och tekniska ture dömde ut som omöjligt......hmm.....som visade sig fullt möjligt. För att säga det enkelt kändes det ganska bra att vi tjejer....som vanligt....fick rätt.

Susade sedan ut till stallet för att ha träning. Marie red men sedan ställde vi in både Idas och Annas träning. Det visade sig att marken var alldeles för knölig och hård för att springas på. J- skit vad det är trist tid nu........ Men det blir i alla fall lite bättre när det blir ca 1 dm snö. Då går det att springa ute igen.

Sedan var det dags för Mulles stund. Öppnade boxen och för att myssa lite....eller ganska mycket...... vi gillar sånt. Nu kommer dramat. En mycket glad Mulle kommer ut men när jag kollade lite nedåt såg jag en konstig sak. Mulle hade ett knä och en handboll där det andra knät skulle vara. Vid lite närmare studie så visade det sig att han inte hade någon sena heller på insidan. Suck och suck igen........ La på lite isbalsam och lindade om. Förhoppningsvis går det ner på ett par dagar. Det verkar bara vara ett sår strax under knät som orsakat lymfan....... Vad trist det blev nu igen. Nu när vi bara håller på med glammiga saker. Förhoppningsvis kan vi fortsätta med det nästa vecka. Faktiskt såg Mulle helt obekymrad ut.... mest som en buspojke.... men han ska ju vara en gentleman och väluppfostrad hela tiden....för det har jag bestämt oss.

Nu är det dags för er alla där ute att tillbedja alla goda totemandar. Det lyckades ju förra gången och det måste funka även denna gång. Håll tummarna!
Ciao Annica