I torsdags hade VIF möte igen. Vi träffades på Hornöberget, dvs Hotell Höga Kusten. Tror det var första gången hela styrelsen var samlad på en gång. Måste säga att det var riktigt roligt... gillar att debatera.... Supergod mat var det som vanligt. Me like! Hade en givande biltur med Robert Rungstad tor. Vi diskuterade hans krönikor. I morgon skriver han i ÖA igen. Jag har lovat att kommentera vad jag tycker om den i morgon. Ofta tycker jag han är för snäll. Jag tycker att han borde spetsa till det lite mer så det sätter igång lite fler tankar...... Väntar med spänning på morgondagen.
Har hittat ett nytt nöje på nätet. Jag har börjat följa Magnus Ugglas blogg. Fniss..... han skriver många roliga saker..... Ibland skriver han samma saker som jag tänkt. Han är nog smartare än jag tidigare trott :). Skrattade gott förra veckan när han skrev om Pony Play som gick på Kanal 5. Jag satt som en abbore framför TVn när programmet visades. Han verkade ha hamnat i samma koma som jag. Det finns otroligt många udda människor i vårt lilla land.
Jag provade mina längdskidor i helgen. Känner mig jättenöjd. Åkte i och för sig bara 5 km men lyckades i alla fall få träningsvärk i bröstmuskeln.... Tur att jag har en ny "personlig tränare" som ska få ordning på min gamla kropp. Tränare Dahlgren gör en god insats. Nu är det svårt att komma undan. Planen är nu att vi ska träna måndag, onsdag och fredag i mån av tid. Hoppas vi får till det även fast jag börjar pendla. Det är riktigt skoj faktiskt. Gillar maskinerna mycket mer än fria vikter. Det är mycket fläsk som nog borde bli lite fastare och tyvärr verkar det inte finnas någon genväg......
I kväll har jag haft lektion på ridskolan igen. Alla 5 kom. Fortfarande rider vi lite mjukisridning. Tänkte att jag ska få ihop gruppen lite innan jag börjar sätta press. Janet och Ida var båda mycket bättre denna vecka. Nu är det bara 18 gånger kvar innan sommaren.... och då ska de göra "gröna pistager" som Eva säger. Fniss....... undrar hur dom ser ut??? Om alla är med hela säsongen hoppas jag att alla är godkända i lätt A och förhoppningsvis kliver minst två upp till medelsvår under hösten. Men det är ju mina egna mål och inte deras...... Det är riktigt kul att ha lektion igen men det märks att jag lagt av mig lite. Förut kunde man ha ögon i nacken och se allt... men med lite träning så ska jag bli en tuff tränare igen som ser ALLT!
Har denna vecka hunnit vara två gånger till Rundvik och det är bara tisdag. Om jag har tur får jag åka dit på torsdag igen. Suck..... Men sedan tror jag att jag kan få vara hemma ett par veckor. Eller hemma är väl fel att säga då jag ska pendla till Sollefteå varje vecka..... fast det är åt andra hållet. Tror och hoppas att Sollefteå blir en skoj upplevelse. Gillar mitt nya kontor... och utmaningen också. Vi får väl se hur bra det blir framöver. Utmanade Tomas idag på att se vems kontor som går bäst innan midsommar Sollefteå eller Kramfors.... Hmm... jag hoppas ni alla håller tummarna för mitt kontor. Måste kolla med Mikal vad vi kan få vinna i pris mer än äran....... Allt blir lite roligare om man får tävla lite.
Kände i dag att jag måste ta tag i min egen ridning. Den har legat nere ett tag nu. Har ridit men inte tränat på en och en halv vecka. Hur ska det gå om jag inte sätter fart nu??? Det är ju bara 5 veckor tills tävlingsstart i Umeå. Me like tävlingssäsongen!
Mulle var gentleman i fredags när Karin red för första gången på 8 månader. Han är en hyvens kille Mulle. Hade lina på från början så att jag kunde stoppa honom om något skulle hända. Trots allt visste vi ju inte vad som skulle hända om Karins kropp inte ville funka. Efter att hon provat att trava och galoppera lite på linan kopplade jag lös så hon fick prova själv. Fattar inte hur det gick till men när jag rider så är det mer typ "håll i dig morsan så far vi". Nu joggade han så sakta och försiktigt att jag började tro att det var Mulles brorsa jag tagit in. Så fort Karin vinglade lite joggade han ännu saktare men rakt fram. Hur kunde han veta vad vi ville att han skulle göra när han fick signaler han inte vanligen brukar få??? Varför vinglade han inte när Karin tryckte olika med skänklarna när han gör det i vanliga fall??? Jag hajar ingenting..... Roligt var det i alla fall och Karin log runt hela huvet. Jag tror hon drabbades av Mullebacillen..... samma som jag ofta drabbas av. Ni vet den som gör att man inte kan sluta att le.
Hipp hopp i vår fantastiska värld. Hörs en ny dag.
Ciao Annica
No comments:
Post a Comment