Susade sedan vidare till sundsvall och checkade in på Scandic. Kom lämpligt fram till att se slutet på andra chansen. Gudis vad glammigt det är med Melodifestivalen. Önskade att jag också fått vara i Kiruna och gå på efterfesten. Fick flera meddelanden därifrån från säker källa att det var en najs efterfest. Vet ni, det kändes ganska bra att inte Carola gick vidare. Fast jag hade önskat att E-type gick vidare.... men nu ska vi inte deppa för det. Det händer ju så mycket annat just nu att melodifestivalen inte känns som det allra viktigaste i tillvaron. Fniss.......
Hade en analys när jag låg framför TVn och kollade andra chansen med Johan i luren på andra sidan. Vad är det som gör att när vissa dyker upp i rutan blir man mer intresserad än andra??? Jag har en brokig skara som lockar.... E-type.... Dogge Doggelito.....Benke från Bounce... Yannik Tregaro..... Henke Larsson..... Vi försökte hitta ett samband mellan dessa men till slut gav vi upp. Kan konstatera att dom har det... vissa är snygg... andra mindre snygg..... men de har i alla fall nåt som får mig att stanna upp. Johan hade en annan skara som han hajade till för men hade samma problem som jag. Spridningen var total.......
Vaknade sedan upp på söndagen och susade ut till Kungsnäs och hade tävlingsarrangörs utbildning hela dagen. Matt i plymen gav jag sedan mig av hemmåt. Slocknade direkt efter middan och sov nog 10 timmar för att sedan vakna upp i morse och forfarande känna mig trött.
I dag har Gunilla varit här och trimmat mig och Mulle inför helgens övning. Det var lite jobbigt inne med det nya underlaget.... tungt som en sandstrand.... och en insjö vid portarna. Tur man har en snäll häst :-). Red i alla fall igenom alla medelsvår A övningar och det kändes helt ok. Berättade för kamrat Marie att jag skulle rida msv A till helgen och jag fick ett intryck av att hon tyckte jag var stortokig. Kanske är jag det men...... även här passar uttrycket Livet är för trist för att ha tråkigt jättebra. Det är mycket glammigare att rida i frack än i kavaj. Me like glam!
Har även hunnit med att glamma på Flisan i kväll. Det är tur man har öron så att skalpen inte faller av. Jag log från öra till öra när jag red omkring bland de andra. Helt övertygad om att jag var glammigast.
I dag har jag haft mitt första riktiga downläge sedan jag började på Adecco. Tala om tungrott och konservativt bolag jag jobbar åt.... Det är nog som Sverre säger.... Det är enklare att få kunderna att tänka "the Adeccoway" än att få systemet att ändra sig. Fick så ont i huvudet att jag klev upp och gick hem. Varför kan vi inte ha mer servicemindade människor på vår egen support? Det måste läggas på livets mysterielista......
Vet ni, min kamrat har fått ihop det med en ny karl. Och han verkar helt normal också. Känns skönt att hon bytt ut den där kroppsbyggaren som hade twistad verklighetsuppfattning. Väntar med spänning på att träffa denna nya Per 50 år från Stockholm. Jag säger bara som så att undrens tid är ännu inte förbi....
Ni vet kamrat Anki, som själv alltid är på gång mellan alla projekt, klämde fram i går att hon tyckte jag var ute och "flög" lite väl mycket. Hon undrade om jag visste att man kunde säga nej till saker. Tror hon var lite spydig...... Passar inte ihop med mitt nya motto. Har bestämt mig för att leva hela 2008 efter detta. Gav mig själv det löftet vid nyår.
LIVET ÄR FÖR KORT FÖR ATT HA TRÅKIGT!
Ciao alla glada vänner och alla som jag inte känner.....
No comments:
Post a Comment