I dag är det en svart dag i historien. Tänkte om jag berättar det här behöver jag inte svara på så många jobbiga frågor ett tag framöver. Ska så fort jag orkar återgå till årets motto.... I år ska vi vara positiv! Känner mig inte i närheten av det just nu. Konstigt också att hjärnan och hjärtat inte alltid känner samma sak.......
Har i dag varit på PH Vet med Mulle och det gick inte så bra. Inte ett dugg kan man också säga. Per kollade med en kamera i halsen för att kolla varför Mulle har fått ett sånt konstigt blåsljud när han andas. Tyvärr visade det sig att han blivit förlamad i ena klaffen i luftstrupen och den täcker halva stupen hela tiden. Dvs den vidgar inte sig när han drar in luft. Detta innebär i förlängningen att varje gång han går på tygeln eller överhuvudtaget när han ansträninger sig får han inte i sig tillräckligt med syre. Detta är inget som kommer att bli bättre med tiden utan troligen bara sämre och sämre. Per meddelade i klartext att Mulles karriär som dressyrstjärna är över.
Vi har med detta i bagaget bestämt att det bästa för honom är att han får åka till Villford och dricka konjak och röka kubanska cigarrer i baren. Min och pappas hjärna säger oss att detta är rätt beslut men än har inte mitt hjärta hajat det. Livet suger verkligen......
Ciao från en lessen prinsessa
No comments:
Post a Comment