Nu har jag varit ledig en helg helg. Är man som jag van att alltid vara på språng är det najs att inte har några tider att passa. Har ändå hunnit vara på stan med Emma och fika med Emma & Linda på Port 9 och uppvakta Monica som fyllt år och kvällsfodra hela ridskolan och jubla över att Modo spelat 10-3 och åka en tur till Härnösand och kollat in när Anki hopptränat två gånger för två olika tränare. Och ändå har jag inte känt mig stressad en enda gång på två dagar. Det är najs.
I dag när jag åkte hem och hade ca 1 timme att fördriva när jag satt i bilen började jag fundera på vårt språk. Hade P1 på radion och de hade ett program som hette just Språk som startade upp alla funderingar. Dagens programämne var märkliga uttryck som används i vissa dialekter och i vissa delar av landet. Två uttryck som jag vuxit upp med som är riktigt konstiga är att man i vår landsände säger att man går bort när man är hembjuden till någon och att man får främmande när man har gäster. Det har mina föräldrar sagt så länge jag kan minnas.
Om vi börjar med går bort. Varför säger man det? I andra sammanhang betyder det ju att någon dött. Kommer det av att man dödar tid eller vad??? Varför säger man inte att man är hembjuden till vänner??? På radioprogrammet kunde de inte riktigt utröna detta. De skulle lägga upp en facebookgrupp och undersöka saken. Nästa söndag skulle de meddela svaret i radion.
Det andra uttrycket att man får främmande är ju också märkligt. Främmande betyder enligt svenska akademins ordlista fientlig eller något okänt som är lite skrämmande. Hur kan det ha blivit att få gäster? Enligt radion hade man sagt detta i hela Sverige sedan 1700-talet och att det troligen kom från att förr bodde man långt ifrån varandra och ofta kände man inte ens sina grannar speciellt väl. Det var alltså en okänd människa som kom på besök och då visste man inte hur man skulle förhålla sig till detta. Men i dag känner vi massor av människor och vi säger ändå att man får främmande när familjen eller kompisar kommer och hälsar på. De är väl inte så fientliga eller okända??? Mycket märkligt......
Sedan pratade de om att man förr hade Finrum eller Sal som en ännu äldre generation sa om samma rum. Ett rum där man ofta hade de finaste ägodelarna och de dyraste möblerna som bara användes när man fick gäster? Detta har i dag försvunnit som tur är och man har istället ett vardagsrum där man får vara även utan gäster. Visst är det märkligt att många hade ett rum som knappt användes mer än ett få antal dagar per år? Mycket konstigt fenomen....
När sedan programmet var slut fortsatte mina funderingar om språket. Jag har ju alltid sagt att jag inte gillar när folk talar dialekt. Kom plötsligt på att det inte alls är sant. Jag gillade ju när Fredrik Lindström hade sitt program Svenska språket och även Svenska Dialektmysteriet. Jag ogillar inte alla dialekter utan mer de som talas ute på landet och i norrland framförallt.
Jag är helt övertygad att alla inte tycker som jag och att min åsikt säkert retar upp endel människor men jag gillar inte när man medvetet pratar "bonnigt". Med det menar jag släpigt och långsamt. Plötsligt gick det upp för mig att jag förknippar detta med att man är ointelligent. Mer än en gång har jag retat upp mig på dessa släpiga människor som står lite halvt hopsjunkna och helt i sin egen lilla bubbla och har ingen som helst uppfattning om hur man kommer fram till det som de från början skulle uttala sig om. Dessa människor finner enligt min åsikt även någon slags stolthet i att vara udda och i att aldrig följt en trend i hela sitt liv. Hmmm.....
Efter det kom jag på att jag blir ännu mer uppretad på människor som byter till att vara en sån där bonntönt när de ska försöka vara "roliga" för att ta sig ur situationer de inte behärskar. Människor som i vanliga fall är helt normala och intelligenta. Efter det var jag tvungen att sätta in Europe i CDn för att börja fundera på annat. Tror inte jag ska fundera mer på vårt språk denna vecka!!!
Hajen är piggare för varje dag som går. Det känns som om det går åt rätt håll. Ingen feber nu på tre dagar. Tyvärr har han bestämt sig för att han inte vill prova feber fler gånger nu. Kniper med svansen som bara den för att komma undan. Suck.... det är inte lätt att vara liten och inte få göra som man vill.
Hörs en ny dag!
Ciao från Prinsessan på Gräddhyllan
No comments:
Post a Comment