Det började i går när jag åkte till akuten och lämnade tillbaka min mitella. Har tidigare ringt till en sur tant på sjukvårdsupplysningen och bett om ett intyg på att jag skadat mig som jag kan skicka in för att slippa betala en kursavgift. Hon fräste då att det inte var hennes uppgift utan de fick jag fråga sekreterarna på akuten om. Visste inte ens att det fanns sekreterare på sjukhusen. Trodde det endast var sköterskor och läkare som jobbade där.
Sagt och gjort frågade jag då Ulle som satt i receptionen på akuten om detta. Skönt att det fanns någon vettig sköterska på sjukhuset måste jag säga. Hon hänvisade mig till att gå till ortopeden som jag skulle besöka nästa dag, dvs i dag, och säga till att jag ville att de hade ett intyg klart tills jag kom idag.
Där i receptionen på ortopeden sitter det två helt världsfrånvända varelser till sjuksköterskor som upplevde min fråga lika svår som om jag bett dom ta ner månen. Till råga på allt hade de mage att prata till mig som jag var tre år och tappat bort min kattunge. JAG ÄR JU FÖR TUSAN 42 ÅR GAMMAL!!!!!! Är det för mycket begärt att de pratar med mig i normal ton och med normala svar??? Uppenbarligen var det så. Suck.... gick därifrån utan att säga hej då när dessa gräsliga varelser inte ens kunde ge mig ett vettigt svar.
Dök då upp i dag igen på sjukhuset där jag först fick betala 300 kr i kassan innan jag hänvisades in i väntrummet. Observera att de skickat en remiss till mig att jag skulle infinna mig hos doktor Sören som enligt Irene ska vara en bra man (såg inget av det idag tyvärr. Sorry Irene! ) kl 11.30. När jag sitter där och väntar studerar jag en skylt som det står "Ortopeden lunchstängt 12.00-13.00". Väntrummet töms men ingen ropar upp mig. Då haffar jag en sjuksköterska som går förbi och frågar om de glömt bort mig nu när klockan passerat 12.00 och det blev lunch. Hon såg alldeles förskräckt ut för att jag tilltalade henne. Hon lovar genast att kolla om så var fallet. Faktiskt en ganska bra sjuksköterska alltså.
Hon går då till en av de där "fantastiska" sjuktanterna jag mötte i går och frågade. Då hör jag hur hon svarar med någonslags barnröst, ni vet sån där man pratar med bebisar med, "ja tänk vad oroliga dom blir ibland de små liven". Vad då små liven??? Jag är fortfarande 42 år och min tid har paserats med 30 minuter och nu ska ni lunchstänga. Skärpning tanten!!!
Då kommer den där varelsen ut i väntrummet och säger med barnrösten och ser ut som om hon var en slagen hundvalp "kom här så ska du få vänta i ett litet rum så känns det bättre och doktorn kommer snart". I nästa veva säger hon "du har väl inte särskilt ont?" i frågande tonläge med barnröst. Jag svarar att det beror på vad jag gör och säger att jag är inte orolig bara lite stressad då jag har en tid och passa och att jag inte får veta något av dom. Då säger hon till svar "slå dig ner här inne lilla du så kommer doktorn snart". Tror hon att vi lever i en svensk långfilm från 1952 där alla ser upp till doktorer, landfriskalen, grosshandlarn mfl ?
In går jag då i detta rum och väntar 20 minuter till innan doktor Sören dyker upp. Han säger då väldigt stressat (antagligen för att det var i hans lunchpaus) att jag har dragit axeln ur led (nähä, det visste jag ju inte) och att röntgenbilderna ser bra ut och inget nog är trasigt. Det är alltså samma info som jag fick när jag var på akuten nyskadad. Sen frågar han om jag har full rörlighet och var jag har ont. Svarar att jag inte kan lyfta armen i vissa lägen och att jag får ont om jag använder armen. Till svar säger han då "du får en remiss till en sjukgymnast med posten så kan han ordna dina låsningar". Han kände inte på något. Kollade inte på något överhuvudtaget.
Sen tog jag upp det där med intyget som jag ville ha. Han säger att han ska gå ut och skriva det åt mig och ber mig vänta. Hela ovan procedur tar ca 2 minuter att genomföra. Sen försvann hann ur tillvaron och in kommer varelsen med barnrösten och det nedlåtande tonläget och säger åt mig och gå. Jag svarar att jag skulle vänta på mitt intyg enligt doktorn och hon svarar då att det kommer med posten. Därefter visades jag ut från avdelningen. DETTA HAR JAG FÅTT BETALA 300 KR FÖR!!!!!!!!!!!!!!!!
För att summera detta kan jag konstatera att jag inte vet om jag blivit friskare, jag vet inte om jag återfår full rörlighet, jag vet inte om jag ska börja använda armen fast det gör ont och jag vet inte när jag ska få träffa en sjukgymnast. Jag vet bara att jag med avsmak säger att jag tycker de är ett gäng skojare jag fått träffa som lurat av en godtrogen varelse 300 kr.
Om vi ska tala om roligare saker så vann Modo i dag igen. I tisdags vinst och i dag med hela 7-1. Resultat som känns som en pojkmatch. Men jag säger ändå, me like!
Nu ska jag myssa lite till i min divan innan jag ska krypa ner i min jättesköna säng.
Hörs en ny dag!
Ciao från Prinsessan på Gräddhyllan
No comments:
Post a Comment