I dag har jag gjort min första affär på Blocket.se. Man kan ju bli manisk för mindre. I lördags la jag ut mitt gamla vardagsrumsbord med bild (Kajsa var också med på bilden. Fniss). Jag la in mitt privata mobilnummer för att det inte skulle ringa så mycket i jobbmobilen. Gissa hur paff man blir när någon ringer och säger... har du bytt nummer igen??? Det visade sig vara en gammal Beltton kund som ringde och bjöd på bordet. Världen är liten...
I kväll har i alla fall en trevlig tjej från Rundvik (metropolen ni vet) varit hit och köpt bordet. Så nu är jag inte längre oskuld i nätförsäljning. Nu är det dags för steg två. Ska även annonsera ut min soffa, fotöljer och min tv-bänk. Undrar om det blir som med bordet.... man vaktar telefonen som en hök... ungefär som när man nyss har träffat någon och bara väntar på att han ska ringa. JOBBIGT läge! Men ganska kul.
Stegtävlingen går lite trögt måste jag säga. Enligt gästboken och Emmas kommentar låg vi ganska lika i morse. Men så pajade min "gådag" ihop. Har mest hela dagen suttit framför datoren, i telefon och på kundlunch. Då samlas minsann inte stegen på hög. Vid halvsex-tiden låg Emma 3000 steg före mig så jag ligger nog rätt långt efter nu. Hade inte mycket tid över för några längre gåturer under kvällen. Tiden räcker inte riktigt till när man har två hästar att motionera. Kanske vi skulle ha tävlat i oktober i stället när junioren åkt hem till de mörka skogarna??? Får väl försöka pränta in det min chef jämt tjatar om.... det är bara ett sällskapsspel.....
Junioren var bättre i dag när han fått på sig dojan igen. Men lite överförfriskad i hjärnan om man säger så.... Mulle är som vanligt som en stor solstråle!!! Cilla kom idag med ett litet tappert förslag om att vi skulle byta häst. Hon har nu äntligen kommit på att det kanske inte är så lämpligt för henne att ha unghäst... och vill hellre ha en välskolad gentleman som Mulle. Men vem skulle nu inte vill ha en sån som han???? Mulle är ONE OF THE KIND. Men så har han en matte som bor på gräddhyllan också. Fniss.... Fast jag kan förstå henne. Cilla alltså. Det är inte så lätt att sälja sin häst som man fått känslor för. Det är ganska svårt att sätta ett pris på sin kompis.
Ny upptäkt i min tillvaro är att kolla in i olika gästböcker. Det dyker upp olika namn som man känner igen. Känns som Maria, Ida, Mikaela och jag har varit i massor. I min dök häromdagen Jenny Grenwald upp som "gumman i lådan". Det var kul. Hon har man ju inte sett röken av på mången dagar. Karin Söderlind är också ganska representerad bland gästböckerna. Det måste ju betyda att någon läser våra hemsidor....... men egentligen spelar det ingen roll hur många som läser. Jag har ju väldigt roligt själv när jag skriver i min blogg. Känner mig nöjd när jag fått fundera lite allmänt om alla viktiga eller oviktiga saker..........
Nu är det sovdags igen. Klockan har blivit för mycket. Som vanligt. Detta innebär att jag blir en halvzombi i morgon bitti igen. Undrar när man blir tillräckligt gammal för att lära sig detta med rätt sovtidsmysteriet???
Hipp hopp Annica
No comments:
Post a Comment