Äntligen helg!

Vilken underbar känsla att det äntligen är helg och man kan försöka koppla av i hjärnan. Tillvaron verkar gå i 120 knyck hela tiden. Veckorna bara flyger i väg.... och väldigt lite får man gjort.... Suck....

Normalt brukar jag tycka det är underbart när man får jobba kortvecka. Men nu har jag bytt åsikt. Fyra kortveckor på rad gör att stressen på jobbet ökar. MARKANT! Förr förra veckan var jag ju till Strömsholm och då gick det bort 1,5 dag. Förra veckan åkte jag ju till Stockholm och var borta till mitten av denna vecka 2,5 dagar borta. Nästa vecka åker jag till Piteå Havsbad 2 dagar och veckan därpå 2 dagar i Stockholm igen. Sa till Emma i början av hösten att i år ska jag nog inte åka bort så mycket..... men nu börjar jag tro att jag är borta mer än vanligt. Dessa resor jag räknat upp är bara i tjänsten och då har jag inte räknat in alla andra turer jag är ute på som tävlingar, kurser, styrelsemöten i både Mittsvenska och Västernorrlands IF. Men det är ju självförvållat detta med dålig planering. Eller kanske inte dålig planering utan jag tror jag saknar någon gen som gör att man kan säga nej. Allt verkar ju så roligt när det kommer upp....

På söndag åker junioren hem till de mörka skogarnas bedrövelse. Vi håller alla tummarna för att han får det bra där hemma. Detta innebär ju även att jag får mer tid över till mig själv. Har jag tur landar jag väl i tillvaron igen lagom till jul.... Nu måste jag sluta klaga och rycka upp mig. Skäms på dig Annica!!!

I dag har jag varit och köpt en ny TV till mitt nya vardagsrum. Nya möbler och ny plattTV kommer att göra underverk. När jag får tid över (kommer det någonsin att hända???) ska jag tapetsera om också. Gillar verkligen min nya divan. Kajsa och jag slåss varje kväll om den. Det gäller att vara snabb annars får man ligga på soffan.... Men jag har provat... man kan somna på den... och sova mycket gott!

I dag har jag även ringt till Karl-Anders och sagt att jag inte kommer att ta hem Herman. Det kändes jättejobbigt men men... man kan inte ha råd med allt. Mulle får fortsätta att vara kung i tillvaron ett tag till. Ska strax åka iväg till stallet och rida honom. Ska även ta en tur på junioren. En sista liten tilltufsning innan han åker hem. Tror faktiskt att jag kommer att sakna honom trots våra duster eller kanske just därför???

Hej hopp Annica