Hej alla glada människor. Solen börjar lysa igen i mitt inre. Mulle har varit hos doktorn idag. Nu är det ju 7 dagar sedan han fick behandling sist och han hade blivit mycket bättre. Vi sprutade ändå en gång till och nu ska han bara vila och myssa i hagen i två veckor. Trist för mig att inte rida men ganska skönt för honom att bara lufsa runt i hagen med Riggo i hälarna. Riggo var frisk i dag så Ida kan börjar rida igen efter hans fall på rumpan förra helgen. Jättekul!
När vi hade behandlat lederna vilket gick utan problem skulle vi raspa tänderna. Han har ju överbett och får då små hakar som man måste ta bort med jämna mellanrum. Dessutom hade han blivit lite vass och fått små sår i kinden. Det gjorde nog lite ont.... jag kände i munnen när munstegen var på och det var inget trevligt alls.....
För att kunna raspa fick han lite lugnande medel innan vi spände upp munstegen. Då började han bli lite uppretad. Innan vi var klar var vi tre stycken som höll fast honom för att Olov skulle kunna raspa. När han inte kom loss började han grymta som en gris och lyfte upp assistenten i luften med ren viljekraft. Jag är övertygad om att hon väger minst 80 kilo!!! Han blev riktigt arg och svetten började rinna i hans panna och hela kroppen blev blöt. När vi var klar efter 40 minuter (normalt brukar det ta ca 10 minuter) gnisslade han tänder och vägrade titta åt mitt håll. Tala om förnärmad!!!! Det var mycket länge sedan jag såg honom så arg. Förhoppningsvis har det gått över till i morgon men han brukar vara långsur...........
Tidigare i dag dök min kusin med familj upp i sommarstugan. Mamma hade kokat en kanongod laxsoppa som vi åt. Medan vi satt och drack kaffe gick Daniel och Robert ned till bryggan och fiskade. Plötsligt hörde vi en massa tjut. Då var det Daniel som fått en abborre. De kom uppspringade med fisken i hoven och viftade. Det visade sig att ingen av grabbarna vågade slå ihjäl fisken så det fick pappa ordna åt dom. Fisken vägde 3 hg. Mycket viktigt för statistiken... Årets rekord på abbore i Kiltjärn är 9,8 hg. Även det rekordet har Daniel. Som ni förstår har det gått lite tungt med fisket i år.... Men nu börjar vattnet bli varmare och då nappar det bättre. Ska nog ta det där rekordet i år...... igen.......
Nu är det inte så många dagar kvar tills jag ska till Tyskland!!!! Jag längtar riktigt faktiskt. Det är inte ofta man får se världens bästa unghästar på en och samma plats. Har faktiskt aldrig inträffat i mitt liv förut.......
Ciao Annica
No comments:
Post a Comment