Mulle och jag är ihop igen!

I dag när jag svängde in på ridskolan och parkade bilen var det lite nervöst. Ska han vara sur eller har han förlikat sig med tillvaron igen? Som vanligt ropade jag på honom och väntade på att han skulle höja huvudet och kolla för att sedan komma lufsande. Inget huvud höjdes så jag antog att han var sur ändå.... Gick närmare hagen och ropade igen. Plötsligt kom han springade emot mig men fick tvärstanna pga att det kommit upp en lina som stoppade vägen (hade förträngt att vi delat av hagen så E-Day skulle kunna gå där). När jag hoppade in under linan ville han kramas som vanligt. Det är tur hjärtat är inne i kroppen så det inte svämmar över av kärlek!!! Vi är ihop igen. Gårdagens bedrövelser är bortglömda.

Åkte sedan glad i hågen till Nyänget och solade. Ibland är det bara så härligt att leva! Min kamrat Marie Kyrk har börjat jobba denna vecka så givetvis var jag tvungen att "liva upp" hennes vardag med att berätta om min braa dag. I hennes värld, dvs Hökarängen, spöregnade det. Min värld kändes genast ännu bättre.... Undrar om det är sant talesättet att den enda sanna glädjen är skadeglädjen???

Mikaela har tränat i dag. Jösses vad hon har blivit duktig. Från att knappt kunnat styra sin ponny i början av vårterminen till att i dag träna inför sin första lätt A-start om ett par veckor. Upptäckte att hon har en hemsida igår. Kolla in den om ni har lust www.mikaelasjoberg.webb.se.

Nu verkar Tuva ha bestämt sig för att flytta söderut. Trist tycker mitt ego men roligt för henne. Jag har gillat att ha henne som elev och följa hennes utveckling. Maria Hörnell och Ayla ska ta hennes träningsplats ett tag framöver. Jag hoppas vi kommer att trivas med varandra som jag gör med Ida och Mikaela. Jag vill att mina elever ska lyckas och ta placeringar ute på tävlingarna. Det känns bra i själen då....

Nu ska jag och Kajsa ta en kvällspromis i mörkret ute. Hur gick det till att det blev höstsvart ute så här fort??? Jag vill inte ha höst. Det är deprimerande när hela världen dör ute. Det är fint när träden är röda och gula men inte när bladen faller och naturen dör.... men Janet blir glad i alla fall. Hon blir deppad av våren. Tänk vad folk kan vara olika....

Vi hörs snart igen!
Annica