Turen har vänt

Ni som läst min blogg tidigare i dag kanske märkte att jag tyckte solen sken både ute och inne. Sol i sinne och sol i minne. Men det är nu ett minne blott.... fast solen lyser faktiskt ute fortfarande...

Efter mitt kalasande på tårta (fick faktiskt middag också) susade jag hem och bytte om till ridkläder. Mycket glatt stutsade jag in i stallet. På med grejorna och ut med Majjen. Det gick riktigt bra för det mesta. Utom när vi skulle rida sluta för vänster skänkel. Det var en övning han inte hade tänkt sig utföra. Vi utövade alla övningar från skänkelvikning, hoppa jämnfota på stället till att springa baklänges. Han sa i klartext VÅGA VÄGRA GÅ SLUTA!!!! Men brydde jag mej om det??? NOT. Med lite smicker klarade vi av denna svåra övning ett par gånger. Vi måste nog öva fler gånger... Utöver detta gick han i en mycket trevlig form. Återkommer med eventuella framsteg senare.

In i stallet igen för att byta till världens bästa Mulle. Tog ut honom på lina och tänkte låta honom hoppa lite. Det är en av Mulles favvoövningar. Skrittade fram en stund för att sedan börja trava. Nu tog det slut på allt det roliga. Solen gick i moln (i alla fall i mitt inre). Mulle är halt igen!!! Exakt samma ben som han var skadad i för någon vecka sedan dvs samma ben som han var nästan utdömd i förra hösten. Nu är det deppläge igen.... Jag får ringa veterinären i morgon och hoppas på ett underverk. Det har ju skett förut. Men hur många gånger kan det lyckas??? Vi har ju redan avverkat minst tre liv fram till idag... Tror ni att även hästar har nio liv? Då finns det ju en chans att han blir frisk igen....

Tur att jag har min älskade hund som tröst. Har saknat henne ruggigt mycket i helgen. Hon måste bli minst trettiofem år. Hur ska jag annars överleva???

Håll alla tummar och tår för att det går att fixa. Kanske måste man bli som klanfolket i Grottbjörnens folk och börja tillbedja Totemandar för hjälp. Skulle det hjälpa är jag övertygad om att jag kunde skapa en egen sekt. Jag är ju faktiskt ganska kompis med solguden numera....

Måste gå och poppa lite popcorn nu till tröst. Kajsa vill nog också ha.

Ciao Annica